Inledning

Solförmörkelse

Solfläckar

Solvind

Ljusstyrka

Röd dvärg

Vit dvärg

Olika stjärnor och deras utveckling

Exoplaneter

Så tänds en stjärna

Var kommer alla tunga atomer ifrån?

Hur bildas planeter? I vårt eget solsystem finns flera olika planeter som skapades för länge sedan. Jorden och Mars är stenplaneter som är ganska små, medan Jupiter och Saturnus är stora gasjättar. Ännu längre ut i solsystemet hittar vi isjättarna Uranus och Neptunus. Men hur bildas egentligen en planet?

I förra stycket lärde vi oss att stjärnor bildas när gravitationen drar ihop stora gasmoln. Om gasmolnet kollapsar inåt ökar densiteten och till slut bildas början till en stjärna. På samma gång bildas planeterna som snurrar runt stjärnan. 

Gasen faller nämligen inte rakt in i den unga stjärnan. Istället snurrar den runt stjärnan. Eftersom gasen roterar bildas en tunn, platt skiva runt stjärnan. Det är i den här skivan planeter blir till. Skivan består mest av väte och helium, men innehåller också små mängder tyngre ämnen som kol, kväve och syre. Allt det här är byggmaterial till planeter. Sådana gas-skivor finns bara kvar i några miljoner år. Gas och fast material rör sig inåt och faller till slut in i stjärnan. Planeter måste alltså bildas innan byggmaterialet försvinner.

Först växer små partiklar som kolliderar och fastnar i varandra. Så bildas millimeterstora småstenar. Men större klumpar är svårare att bilda, eftersom småstenar ofta studsar bort från varandra eller går sönder. I skivan beter sig gas, stoft och småsten olika. Trycket och gravitationen påverkar gasen. De små stoftpartiklarna följer med gasen ungefär som damm följer vinden. Men småstenar är för stora för att helt svepas med. De ”sjunker” istället mot mitten av skivan. Småstenarna rör sig snabbare än gasen, och därför utövar gasen ett slags luftmotstånd på dem. Luftmotståndet från gasen gör att småstenarna rör sig i en spiral in mot stjärnan.

Om inget mer händer kommer alla småstenarna till slut att falla in i stjärnan, och då blir det ingen planet. Men precis som när stjärnor bildas ur gasmoln så kan småstenarna av olika anledningar klumpa ihop sig i tätare områden.Om det samlas tillräckligt mycket småsten på ett ställe kan deras egen gravitation börja dra ihop dem. Då kan ungefär 100 kilometer stora klumpar bildas.

De är små jämfört med planeter, men tillräckligt stora för att inte längre bromsas så mycket av gasen. Därför rör de sig inte längre in mot stjärnan, som småstenarna gör. De här klumparna är planeternas byggstenar. Asteroider och kometer är rester av sådana objekt från solsystemets barndom.

Genom att de krockar med varandra och samlar upp mer småsten växer klumparna. När en klump blir lika stor som månen kallas det en protoplanet.

Det finns olika sorters planeter, och vad som bildas beror på hur mycket material som finns och hur snabbt de växer. Stenplaneter som jorden, Mars, Venus och Merkurius blev aldrig tillräckligt stora och massiva för att samla på sig mycket gas. Det kan bero på att de växte för långsamt eller att det fanns för lite byggmaterial. Om en planet blir ungefär tio gånger så massiv som jorden kan den börja dra till sig gas. Finns det bara lite gas kvar blir den en isjätte, som Uranus eller Neptunus. Finns det mycket gas kvar kan den bli en gasjätte som Jupiter eller Saturnus.

Svart hål

Galax

Supernova

Flykthastighet

Händelsehorisont